Tiden var inne för Maria

Lukas julevangelium berĂ€ttar om rĂ€tt sĂ„ vardagliga hĂ€ndelser, bekanta ocksĂ„ för oss. Josef begav sig till Betlehem ”tillsammans med Maria, sin trolovade, som vĂ€ntade sitt barn. Medan de befann sig dĂ€r var tiden inne för henne att föda…”

NutidsmÀnniskan kan berÀkna tiden för förlossningen bÀttre Àn Maria och Josef. NÀr Àr den berÀknade tiden för ert barn? OcksÄ mannen har lÀrt sig förstÄ vÀntandets olika skeden.

Vi vet inte sĂ„ mycket om Josefs kunskaper i att bli pappa. Enligt Matteus var Josef en mera blygsam man. Han blev förbryllad dĂ„ han mĂ€rkte att hans trolovade överraskande var gravid. ”Innan de hade börjat leva tillsammans visade sig att Maria var havande genom helig ande.”

Nog fanns det orsak att vara förvÄnad. MÄnne inte Maria och Josef funderade, hur allt hade fÄtt sin början.

  • * *

Enligt Martin Luther styrde tiden för Marias nedkomst mĂ€nsklighetens historia nĂ€stan frĂ„n allra första början. Redan efter syndafallet inleddes vĂ€ntan pĂ„ ”kvinnans avkomma”. Gud sade till Ormen: ”Jag skall vĂ€cka fiendskap mellan din avkomma och hennes: de skall trampa pĂ„ ditt huvud och du skall hugga dem i hĂ€len.” (1 Mos 3:15)

Luther pĂ„stĂ„r, att dĂ„ Ormen eller DjĂ€vulen hörde detta hot, blev han rĂ€dd för alla unga kvinnor i vĂ€rlden. Vilken av dem skulle föda den mĂ€nniska, som skulle komma att krossa DjĂ€vulens huvud? Fienden mĂ„ste hela tiden vara pĂ„ sin vakt nĂ€r det gĂ€llde kvinnorna. Han var nervös och misstĂ€nkte varje gravid kvinna, betraktade dem Ă€ngsligt nĂ€r deras ”tid var inne”. Vilken av dem skulle föda Kristus?

  • * *

Marias tid att föda leder de kristna in i nÄdens tidsÄlder. I nÄdens tid finns tvÄ förunderliga, men glada drag.

För det första. Ingen kunde pĂ„ veta, nĂ€r nĂ„dens tid skulle vara inne. Tiden för vĂ„ra egna barns födelse kan vi – Ă„tminstone i nĂ„gon mĂ„n – planera och berĂ€kna, men Guds Son föddes till denna vĂ€rld dĂ„ Gud sĂ„ ville. Kristus föds i vĂ„ra hjĂ€rtan dĂ„ Gud sĂ„ vill. Guds tider Ă€r inte i mĂ€nniskans hĂ€nder. MĂ€nniskan kan inte erövra nĂ„den. NĂ„den Ă€r en ren gĂ„va.

För det andra. FastĂ€n nĂ„dens tid Ă€r nĂ„gonting outgrundligt, Ă€r den Ă€r en glad tid. DjĂ€vulen dĂ€remot Ă€r rĂ€dd för nĂ„den. För mĂ€nniskan Ă€r vĂ€ntan pĂ„ nĂ„den en vĂ€ntan pĂ„ glĂ€djen. För djĂ€vulen Ă€r nĂ„dens nya tidsĂ„lder slutet pĂ„ allt, för mĂ€nniskan början pĂ„ allt. Just denna skillnad gör att tiden, dĂ„ Maria föder, Ă€r en tid för glĂ€dje. Det onda fĂ„r sin lön, sĂ„ att dess huvud ”söndertrampas” (1917 övers.). MĂ€nniskan blir befriad, glĂ€djen föds.

NÀr tiden Àr inne för Maria att föda, dÄ Àr tiden inne för glÀdjen. DjÀvulen har störtats frÄn sin tron. Och fastÀn han Ànnu slingrar sig och antastar, har Gud sjÀlv kommit mitt ibland oss.

DÀrför Àr det skÀl ocksÄ för mÀnnen att ta sig i kragen och börja fira jul. MÀnnen skall högakta Maria och andra kvinnor. SÀllsamma saker har skett via dem.

Glad jul önskar

Eero Huovinen