JULHÄLSNING

JULHÄLSNING

Den sällsamma förundrans jul

Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade.  Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.

Julen är den mest fascinerande av alla fester.  Det är svårt att till fullo förklara julens magnetiska dragningskraft.

Också i Lukas evangelium är ”alla” förundrade.  Vi känner inte till, vem som hör till dessa ”alla”, men herdarnas ord rycker med sig en allt större grupp människor.  Där nära har säkerligen funnits olika slags åhörare, många som var förvånade, också några nyfikna. Det övernaturliga intresserade och intresserar alltjämt.

I kristendomen är det dock inte frågan om fantasieggande trolldom, inte heller om något onaturligt som går utöver det man erfar med sina sinnen.  Undren presenteras inte för själva undrens skull, utan för deras innehålls skull.  Undret pekar mot Gud och gör honom närvarande.  Julens under är Gud mitt ibland oss.

Enligt Lukas väcker herdarnas ord om det som skett i Betlehem människors förundran.  Att höra på herdarna leder till förvåning och undran.

Herdarnas ord är inte enbart ord.  Enligt den gamla översättningen talar herdarna om ”det som där har skett och som Herren har kungjort för oss”.  De talade om en verklighet och om en person, om en i Betlehem född Frälsare.  Därför förundrades människorna.  ”Det som har skett” har i sig självt en kraft, ett innehåll, som föder förundran.  Tron är att vara häpen och förundrad.

Också Maria tänker i sitt hjärtas innersta på det som sker.  Den engelskspråkiga översättningen säger att Maria bevarar det som en skatt (treasures). Den latinska översättningen säger, att Maria ”konserverar” allt i sitt hjärta.

Vad gjorde Maria med den skatt, som hon gömde i sitt hjärta?  Ända sedan Agricolas tid säger de finska bibeltexterna i likhet med de två senaste svenska, att Maria ”begrundar”.  Luther säger, att Maria ”höll vid liv” det som skett.  På latin heter det, att Maria ”höll konferens” i sitt hjärta.  Det gamla ordet för meditation och förundran har varit ruminare, på svenska ”idoget tugga på”, idissla.

Marias meditation var inte något allmänt fördjupande i sig själv.  Hennes tankar hade ett tydligt mål. Maria gömde i sitt hjärta ”det som hade skett”, egentligen ”det ord” som hade skett.  Viktigare än själva meditationen är vad man mediterar över.  Innehållet i Marias begrundan var julens under:  Guds Sons födelse, änglarnas ord och herdarnas vittnesbörd.

Med en önskan om en sällsam förundrans jul,

Eero Huovinen

2021-03-04T12:48:05+00:00joulukuu 24th, 2003|Eero Huovisen saarnat ja puheenvuorot|