VEM?

VEM?

Helsingfors biskops julhälsning 2009

Under julen läser många finländare en årsbok i vilkens namn finns tre frågor: när, var, hur. Avsikten är att berätta om viktiga saker som hänt under året.

Blottläggs livets kärna om man frågar: när, var, hur? Med hurudana frågor kommer vi till julens centrum?

* * *

Den franska filmregissören Jean Renoir svarade en gång på frågan vilkendera som är viktigast inom teatern, hur eller vad. ”Viktigast är vem” sade Renoir.

Det väsentligaste under julen är vem som föddes. I den sjunde versen i psalmen Av himmels höjd frågas: ”Vem vilar där i krubbans strå? Vår käre Jesus Krist det är.”

Förvisso berättar julevangeliet även om hur-företeelser: härlighet, glädje, frid. Det sägs även var man befann sig: i kejsardömet, i Betlehem, vid ett härbärge. Vi vet också när allt detta hände: under Augustus och Quirinius tid.

Alla dessa företeelser har ändå mening enbart om vi kommer ihåg vem vi möter under julen. Den avgörande frågan är: ”Vem vilar där i krubbans strå?”

* * *

”Vem” är en av vardagslivets grundfrågor. Viktigare än företeelser är vem, vilka, vi möter. Livets djupaste mening har inte med saker, platser eller tider att göra, utan med vilka människor som står oss nära. Företeelser rubriceras med små bokstäver, egennamn med stora.Man kan begrunda åskådningar och läror, men en person kan man samtala med, se i ögonen och krama om. Ideologier och värderingar är intressanta, men de förmår inte älska eller förlåta.

* * *

Kärnan i den kristna tron är att möta en personlig Gud. När, var, hur –frågorna är inte avgörande, utan det viktigaste är vem som kommer till oss. Guds olika namn ger uttryck för att vi har att göra med en Gud som har ett ansikte, och som vill och kan ta oss till sig.

Julen är att se barnet i krubban. Vi betraktar honom på julkort, konstverk och krubbor, med vår själs ögon också i julevangeliet. Det som örat hör, det ser tron.

Betrakta alltså och se. ”Kristus, Guds son, det barnet är”. Han ger glädje och frid.

God jul!

2019-05-27T10:48:44+00:00joulukuu 17th, 2009|Eero Huovisen saarnat ja puheenvuorot|